tisdag, januari 18th, 2011

Författarporträtt

Under 1900-talet växte en helt ny form av  kungligheter fram som genom stora bedrifter vann folkets hjärtan. Utan att överdriva kan man säga att den största kungligheten inom litteraturen är Aghata Christie som fått den beundransvärda titeln ”the Queen of Crime” för sin skicklighet som författare av kriminalromaner.  En titel hon har gjort sig förtjänt av efter att ha sålt över fyra miljarder böcker vilket gör henne till världens mest sålda författare efter William Shakespeare. Christie lade grunden för deckargenren med en enorm träffsäkerhet och produktivitet, men vad låg egentligen bakom hennes stora genombrott?

Aghata Christie föddes 1890 i England hos en välbärgad konservativ familj. Hon uppfostrades i en sträng viktoriansk lära men även om den höll henne inom strama ramar var hon väldigt fantasifull.  Denna uppväxt gjorde henne försynt men genom musiken fick hon en chans att uttrycka sina känslor, något som senare i livet övergick till skrivandet.

Man kan säga att hennes författarkarriär började under första världskriget när hon tog jobb som sjuksköterska och sedan som apotekare. Det var här hon lärde sig mycket om olika gifter som hon senare ofta använde som mordredskap i hennes verk.  Att hon skulle börja skriva var från början inte planerat utan det var hennes syster som uppmanade henne att skriva en deckarroman som var omöjlig att lösa för läsaren. Hennes försök till detta blev En dos Stryknin(The Mysterious Affair at Styles, 1920) där hon introducerade den belgiske detektiven Herkule Poirot.  Idag anses den vara en klassiker inom genren.  Efter att hennes första bok hade släppts tog det bara två år innan Christies författarskap började på allvar. Hon skrev nya verk varje år och arbetade ofta på två olika böcker på samma gång. Hon fortsatte att skriva om Poirot som blev en favorit hos läsarna med sitt klara tankesätt, sin logik och sättet att lösa gåtorna med sina ”gråa celler”.

Aghata Christie skapade det som idag är grunden för alla deckarromaner.  I dessa böcker är det ingen som blir ihjälslagen apropå eller av någon som råkat få i sig lite för mycket, utan det är kluriga fall som kräver en hel del tankearbete.

”- Och ibland liknar det just den där biten i ert pussel, fortsatte Poirot. Man plockar metodiskt samman pusselbitarna, sorterar ut färgerna, och så har man kanske en bit i en färg som skulle passa in i till exempel en skinnfäll och som istället passar in i en svart katts svans.”

Utdrag ur Mord på ljusa dagen (Evin under the Sun, 1941) med detektiven Poirot.

I detta utdrag förklarar Poirot för en nyfiken Mrs Gardener hur detektivarbetet fungerar och liknar det vid ett pussel. Och visst är det en härlig liknelse på hur Aghata Christies deckarromaner är uppbyggda, för om man från början hade vetat platsen till pusselbitarna, hade pusslet då varit värt att lägga?

En sak som är säkert med Christies författarstil är att hon vet hur man ska fånga läsaren. Böckerna utspelar sig ofta i en högklass familj eller på en resa, där det viktiga är att det skapas ett slutet sällskap med ett bestämt antal misstänkta när mordet sedan sker. Miljöerna som utspelar sig hos högstående familjer genomsyrar hennes konservativa uppfostran med en frånvaro av moderna förändringar. Detta syns bland annat i en tydlig kvinnosyn som menar att kvinnans roll är i hemmet samt en positiv syn på dödsstraff.  Förutom åsikter och ställningstaganden är varken miljön eller personer beskrivna särskilt specifikt.  Det finns såklart en anledning till detta, hon menade att genom att utesluta detaljer ges läsaren utrymme till egna idéer och därigenom blir karaktären mer levande.  Detta skrivsätt ger i sin tur en oändlig tidsrymd eftersom man alltid kan modernisera karaktärerna till nutid, något jag tror hon vinner mycket på.

Christie använder sig av undergenren pusseldeckare där vikten ligger i att lösa ett mysterium. Ofta är det ett mord, eftersom det måste vara något slagkraftigt, ingen blir särskilt engagerad av att lösa mysteriet om vilken som snyltade tulpaner i grannens trädgård. Men det är inte enkelt att lösa, ett mord hos Christie är ett invecklat pussel av bedrägerier, förklädnader, falska vittnesmål, skumma förflutna – och inte minst ett avgränsat sällskap av offer och mördare där nästan alla har motiv att önska livet av varandra. Trots detta ligger hennes riktiga styrka i det överraskande slutet, där den minst misstänkte ger sig tillkänna som den skyldige.

Det finns ingen tvekan om saken att Aghata Christie fortfarande besitter tronen ”The Queen of Crime” efter alla dessa år och trots att massor av författare har försökt rubba henne. Hennes böcker fångar en med sina genialiskt mordiska intriger och att de utspelar sig i en svunnen tid gör dem aktuella idag såväl som i framtiden. Antagligen är det även så att när man väl har fått en kunglig titel är den svår att ändra men om någon vill försöka kommer den med största sannolikhet stupa innan den ens kommer i närheten.


Referenser

http://www.agathachristie.com/

http://www.ne.se/agatha-christie

http://sv.wikipedia.org/wiki/Agatha_Christie

http://en.wikipedia.org/wiki/Agatha_Christie

http://dagensbok.com/2010/05/15/agatha-christie-mord-pa-ljusa-dagen/

Av Emmy Gervard

söndag, november 14th, 2010

Språkets utveckling måste godkännas!

Dagen är den 6 oktober 2006. Blixtarna löper om vartannat och kamerateamen tränger sig längre och längre fram. Framför allas ögon står han nu, den nya finansministern. Framför teven kan man nästan känna stressen men han står kvar, lika oberörd. I sin svarta kavaj och bakåtslickat hår signalerar han om en tydlig pondus. Han går fram mot mikrofonen och spänningen stiger. De första orden är nära. Han rör läpparna och ut kommer en brysk rosengårdssvenska. Förvirringens kaos är oundvikligt.

Så här var det såklart inte när Anders Borg tillträdde som finansminister men man skulle kunna tänka sig att inte varje ledande politiker talar rikssvenska. Frågan är bara hur den skulle bli bemöt. Lars Collin skrev en intressant artikel i Svenska Dagbladet (21.1.2010) om hur klasskillnader syns i språket. Till sin hjälp hade han Språkrådets chef Lena Ekberg som berättade om olika typer av språkstilar och deras inverkan. Hon menar att det låtsasfina språket som finns i vissa kretsar kan vara ganska fantasilöst, medan förortssvenskan, såsom rosengårdssvenskan, är full av roliga och kreativa ord, sammansättningar och förvrängningar.

Att det skulle bli kaos som jag skrev i den påhittade scenen om Anders Borg är överdriven man jag tror att folk hade reagerat. Vi är vana vid att höra en viss sorts talat språk vid förnäma tillställningar men är det inte på tiden att mönstret bryts? Det låtsasfina språket som Lena Ekberg berättade om har inte lika stor auktoritet i talat språk längre men ändå förväntar vi oss att dem som man anser ha hög klass ska tala den fina Stockholmsdialekten. På så sätt är språket en klassmarkör för att dela in människor. I samma artikel skriver Lars Collin att dem som talar rosengårdssvenska även har tillgång till olika varianter av svenskan annars är det svårt att få jobb vilket antyder om en uppenbar underklass.

Vi ska inte glömma att språket vi idag kallar svenska är i konstant utveckling och har alltid varit det. Utvecklingen följer med oss alla och gör det gränslöst och fantastiskt på ett eget personligt sätt. Jag tycker att man själv ska få välja om man vill följa med i virrvarret och omslutas, eller stanna kvar precis där man alltid stått- men människovärdet måste förbli detsamma.

söndag, september 26th, 2010

Diskussionsinlägg

Här är mitt diskussionsinlägg ”Att läsa tankar” som är publicerad i ”Elever och lärare tipsar och diskuterar”

söndag, september 26th, 2010

Debattartikel

jag har kommenterat Agnes debattartikel.

måndag, september 20th, 2010

Det är fel att Sverige importerar genmodifierade grödor!

Varje dag sker en stor import av genmodifierade grödor till Sverige. En import som påverkar allt levande, inklusive oss människor.

Genmodifierade grödor, GM-grödor, har under den senaste tiden fått ett stort fäste i amerikanska länder. En GM-gröda är en gröda som har förändrats i sin arvsmassa och därför fått andra onaturliga egenskaper som den aldrig hade kunnat framställa själv. Man har bland annat skapat grödor som är resistenta mot starka insektsgift. Denna påverkan ger en ökad produktion men den kan ha förödande konsekvenser. Eftersom den inte har testats under en längre period är kunskapen begränsad om hur den påverkar andra växter och djur i dess omgivning. Men det man vet är att de kan korsa sig med andra grödor och kan därifrån ta över och utrota dem.

Sverige har med klartext sagt nej till en produktion av dessa ”tillfixade” grödor. Naturvårdsverket uttrycker sig tydligt om riskerna med en minskad genetisk variation och minskade populationer. De är även tydliga med att den forskning som sker i Sverige om GM-grödor sker inom stängda laboratorium, utan risk för att de kan komma ut i naturen och rubba vårt ekosystem.

Även om Sverige har gjort det tydligt om vad vi tycker om genmodifierade grödor sker det en stor import av varan. Då kan man undra var all denna mat tar vägen. För om vi inte vill producera det själv, hur kan vi då vilja äta det? Vill vi äta mat som bygger på konstgjorda ämnen som vi saknar kunskap om? Svaret är enkelt, vi äter det eftersom vi inte vet om det. Det är lätt att dölja de saker som händer indirekt. Vi konsumenter i Sverige har ett förtroende för livsmedelsindustrin och när vi köper kött oroar vi oss inte för vad djuret har ätit. För det är precis vad importen går till: djurfoder.

Det är ifrån Brasilien som det mesta av fodret importeras. Enligt den lokala tidningen Bohuslänningen importeras 44 000 ton soja till köttproduktion i Västra Götaland, siffror som chockerade många när de blev offentliga. Det som är speciellt farligt med det genmodifierade fodret i Brasilien är att det klarar otroligt starka kemikalier. Kemikalier som har bevisats döda visa av arbetarna på fälten.

Lantmännen är en av de största köttproducenterna i Sverige och tyvärr en av dem som köper det genmodifierade fodret. I artikeln i Bohuslänningen uttalade sig Kjell Larsson vid Lantmännen i Stockholm och LRF: s regionchef om frågan.  De hävdar att de vet om kemikalierna i Brasilien och att de försöker förändra situationen. Anledningen till att de inte vill avbryta sin handel med Brasilien handlar om prishöjningen som vanligt foder hade fört med sig.

LRF: s regionchef sa i intervjun ” För oss är det här också en prisfråga. Ska vi bli utkonkurrerade totalt eller ska vi fortsätta att slåss när priset avgör?”.

Jag anser att detta inte borde vara en prisfråga utan en fråga om de mänskliga rättigheterna. Arbetarna på fälten utsätts för växtgiftet Paraquat, ett gift som är förbjudet i Sverige. Anledningen att det är förbjudet är att det har dokumenterats att det kan åstadkomma nervskador, cancer och många olika kroniska sjukdomar.

Men Rune Lanestrand, förespråkare för giftfri odling, hävdar att det inte bara de som är i direkt kontakt med grödan som kan påverkas. Han påstår att vi som äter kött från djur som är uppföda av GM-grödor kan drabbas av dess restprodukter. Den genmodifierade sojan som är resistent mot växtgifter innehåller också en antibiotikagen som ger ökad resistens mot antibiotika hos både djur och människor, något han är djupt oroad över.

Så var dras gränsen? När ska vi sluta dra täcket över huvudet och gömma oss i omedvetenhet? Jag vet, du vet, de vet och staten vet, men ingenting sker. Ingen verkar bry sig så länge som det inte inträffar något som kommer upp i media. Så länge ingen i Sverige skadas av köttet så verkar det inte spela någon roll. Jag tycker att det är fel att Brasiliens regering tillåter gifter som skadar de djur och människor som bor där, men vi kan inte säga att vi är oskyldiga. Efterfrågan leder till produktion men det verkar inte som Sverige tar något ställningstagande till detta. Lantmännen skyller på produktionskostnader men Rune Lanestrand påstår att om de hade köpt vanligt foder hade priset ökat mellan 7-20 öre/kg beroende på vilket djur det var. Det handlar om några fjuttiga ören för att köpa mat utan kemikalier som kan påverka oss och som med stor sannolikhet har påverkat någon förre oss. Genmodifierade grödor är fel, något som fler borde ta ställning till.

Efterfrågan leder till produktion: Du kan göra ett ställningstagande nästa gång du står vid köttdisken.

/Emmy Gervard

tisdag, september 7th, 2010

Mina kommentarer

Kommentarer till dikterna

Amys dikt till vill, aldrig mer av Arnee

Heddas dikt till Ja, visst gör det ont av Karin Boye

Jag har även kommenterat och beskrivit hur jag tolkade min egen dikt.

Kommentarer till Charlottas inlägg i ”Elever och lärare tipsar och diskuterar”

Långa kommentarer:

korta kommentarer:

Kommentarer till klasskamraters inlägg i ”Elever och lärare tipsar och diskuterar”

Långa kommentarer

Korta kommentarer

måndag, augusti 30th, 2010

Tid och rum,  Michael Strunge (1958-1986)

*

Vi visste att tiden inte existerar

endast rörelsen

och därför stelnade vi i kyssen

så den blev evig

*

Vi visste att rymd inte existerar

endast tanken på den

och därför överlevde vår kärlek

på tvären av stjärnor

*

Mitt svar

*

Vi visste att skuggan inte existerar

endast synen av den

och därför vandrade vi tillsammans

genom himlavalvet

*

Vi visste att kärleken inte existerar

endast tron på den

och därför ber jag dig att stanna kvar

medan natten blir dag.

*

söndag, juni 6th, 2010

Läslogg del tre

Titel

Min boks titel är Jane Eyre, vilket är tråkigt intetsägande. Jane Eyre är självbiografins ”jag” och därifrån kommer titeln. Det enda man får reda på av namnet är att boken är en personskildring utifrån någon som heter Jane Eyre så det är ingenting som fordrar ytterligare beskrivning.

Form och struktur

 Boken är indelad i två delar som tillsammans bidrar till ungefär 540 sidor. Det är en lång bok och det är svårt att säga om jag uppfattar den således endast lång eller kort eftersom författaren ha varvat vikten i boken väldigt mycket under läsningens gång. Ibland känns det som författaren fastnar i djupa beskrivningar medan hon andra gånger endast har gått in rysligt ytligt så att man bara trånar efter att få reda på mer. Detta sätt att ”variera vikten” ger en trevlig och omväxlande läsning.

Boken är också indelad i lagom långa kapitel i de båda delarna. Kapitlena har inget namn eller kryptiska meningar utan är endast numrerade. Detta kan ibland uppfattas som tråkigt men jag tycker det passar bra till denna bok. Jag tror inte att författaren har saknat kompetens att skriva klyftiga kapitelnamn utan har valt det för att förstärka känslan att man som läsare får möjligheten att läsa ur Janes dagbok och varje nytt kapitel ska endast ge en väldigt kortvarig betänketid. När kapitel har olika namn känns det ofta som att med varje kapitel kommer det ett avslut eller en liten form av peripeti, medan kapitel som endast är numrerade har en stilenligare röd tråd genom hela boken och jag tycker att detta är viktigt i en realistisk självbiografi.

Dramaturgin

Jag tycker att boken följer alla knep för att den ska klassas som klassisk dramaturgisk. Den börjar med en långsam introduktion av karaktärerna och det händer inte mycket fram till att Jane Eyre träffar Mr Rochester förutom att läsarna ska få en djupare uppfattning om hur hon är som person. När Jane träffar Mr Rochester är hon tystlåten men sedan börjar tempot öka med den nya personligheten som hennes känslor drar med sig. För att bli förälskad i Mr Rochester som är en välbärgad man är inte det lättaste och inombords kämpar hon med konflikten hur som ska hantera sina känslor. När känslorna svämmar över inträffar den första peripetin; hon förklarar sina känslor och han säger att han delar dem. Bröllopet är ett faktum men när det avbryts för att Mr Rochester redan har en fru går de skilda vägar. Boken når sin spännande klimax då hon i slutet efter mycket om och men återvänder till sin älskade Mr Rochester. Att hon skulle gå tillbaka till Mr Rochester anade man och det föll sig därför naturligt. 

 ”Jag har nu varit gift i 10 år. Jag vet vad jag vill säga att leva helt för och med den som man älskar mest på jorden. Jag anser mig vara den lyckligaste människan på jorden, lyckligare är ord kan uttrycka, ty jag är min makes hela värld i lika hög grad som han är min.”

Ur Jane Eyre,Del 2, sida 286.

 Detta är ett citat hämtat från dem sista sidorna i boken. Boken har varit skriven i dåtid och i citatet beskriver hur hennes äktenskap är med Mr Rochester i nuet. Jag tycker detta är ett vackert och mysigt avslut på boken.

 

Budskap

En av bokens tydligaste budskap är att man ska lita på sig själv. Att man ska följa sitt hjärta även om chansen är liten att man kommer uppnå det man är ute efter. Att få följa Jane Eyres resa i livet och hur hon utvecklar styrkan att tillslut våga ta chansen är underbart att ta del av. För visst är det bättre att chansa och förlora än att inte chansa alls?

torsdag, april 8th, 2010

Läslogg del 2

Miljön

Jag tycker att denna roman har bra miljöskildringar. De är inte för många så när de väl dyker upp har de ofta någon meningsfull betydelse. Ofta förtydligar miljön Jane Eyres känslor då hon i lycka och sorg berättar om sin omgivning. Om hon är glad kan man få höra om rosornas ljuvliga doft och när hon är ledsen kan hon beskriva en dyster och kall höstvind. Detta tycker jag är bra då det ger en djupare förståelse för hennes känslor. Miljöskildringarna ger även en bra uppfattning av omgivningen utan att göra den för komplicerad.

”Stockrosor hade skjutit upp höga som träd, liljorna hade öppnat sina kalkar, tulpaner och rosor stor i blom. De små rabatterna hade granna bårder av skära nejlikor och röda tusenskönor, lukttörnet utandades morgon och kväll sin doft av kryddor och äpple. Men dessa doftande skatter var till ingen glädje för de flesta på Lowood – annat än då när några blommor lades i en kista.”

Ur Jane Eyre, sida 94

Detta är ett av de många citat som beskriver Jane Eyres känslor. Detta citat är tagit då pesten plötsligt bryter ut på Lowood och glädjen som kommer med våren förvandlas till sorg. De vackra blommorna som hon brukar uppskatta så högt blir nu istället en symbol för ännu en begravning.


Personbeskrivningarna

Personbeskrivningarna är väldigt tydliga vilket gör att man snabbt får en klar uppfattning om personens yttre. Eftersom boken är skriven ur en självbiografisk synvinkel blir karaktärerna längre fram i den beskrivna på djupet. Författaren har verkligen tagit vara på uttrycket ”det yttre avgörs av betraktarens öga”, då hennes beskrivningar kan lyfta fram det vackraste eller fulaste hos en person utifrån hur hennes känslor är för dem.

Karaktärerna

Jane Eyre är självfallet bokens viktigaste karaktär då det är hennes liv man får följa. Hon beskriver sitt utseende med många brister och folk i hennes omgivning tycker ofta synd om henne för att gud inte kunde ge henne ett vackert ansikte. Hon är dock efter sina år på Lowood välutbildad men har redan som barn fått sagt att hon alltid kommer att leva ett simpelt liv.

Mr Rochester, ägaren till Thornfield Hall, är en viktig person i handlingen. Han är även det tydligaste exemplet på hur författaren kan ändra sina personbeskrivningar då Jane Eyre utvecklar en stark passion för honom. Mr Rochester beskrivs till en början som en ful man, med sina bistra drag och de 35 åren som slitet väldigt hårt på hans yttre, men när Jane Eyre börjar få tycke för honom blir bilden en annan. Plötsligt är den gamla mannen som bortblåst och istället framställs en välbildad gestalt med ögon så vackra att de inte går att släppa.

”Och var mr Rochester nu ful i mina ögon? Nej, kära läsare, tacksamhet och många nya upplevelser, alla behagliga och lyckliga, gjorde att hans ansikte nu var vad jag mest tyckte om att se.”

Ur Jane Eyre, sida 177


Konflikten

Det finns många konflikter i boken, Jane Eyres fostermor dör och den mystiska Grace Pool ger henne krypningar, men den mest centrala konflikten sker inom henne. När hon ofrivilligt och skoningslöst börjar få känslor för Mr Rochester förändras allt. Hennes enkla liv faller i spillror då känslor som avundsjuka och passion fyller hennes kropp. Men det som plågar henne mest är vetskapen om att de aldrig kommer att kunna vara tillsammans. För honom är hon blott en skugga, knappt ens värdig att skänka en blick åt. Mr Rochester är en förmögen och välberyktad man och hon är endast en guvernant till en flicka som han inte känner någon kärlek för. Författarens skildring av denna omöjliga kärlek är ett nöje att läsa. Jane Eyre är öppen med att uttrycka och beskriva sina känslor men då hon försöker förtränga sin åtrå kan man förstå den mellan raderna.

”Förbjöd jag mig själv att tänka på honom på annat sätt än som min husbonde och arbetsgivare? Hädelse mot naturen! Varje god, sann, levande känsla jag har riktar sig spontant mot honom. Jag vet att jag måste dölja mina känslor. Jag måste kväva hoppet, måste ständigt komma ihåg att han inte kan bry sig om mig. Ty när jag säger att jag är av samma slag som han menar jag inte att jag äger hans starka personlighet och vinnande väsen – jag menar bara att jag i viss mån delar uppfattning och böjelser med honom. Jag måste alltså ständigt upprepa att vi för alltid är åtskilda och ändå – så länge jag lever och andas måste jag älska honom.”

Ur Jane Eyre, sida 210

Citatet hänvisar åt Jane Eyres förtvivlan då hon inser att hon aldrig kommer stå i gunst hos Mr Rochester. Detta citat tycker jag är det bästa i hela boken då det starkt, hjärtslitande och med en härlig poetisk klang beskriver hennes starka känslor.

torsdag, mars 11th, 2010

Läslogg del 1

Jag läser romanen Jane Eyre som skrev av den brittiska författaren Charlotte Brontë. Boken publicerades 1847 och anses vara en av den engelska litteraturens stora klassiker. Jag läser en utgåva som trycktes 1984 av bokförlaget ”Natur och Kultur”. Boken är en realistisk utvecklings roman som följer Jane Eyre genom hennes liv. Boken följer henne i sorg och glädje och i kärleken till den gåtfulle Edward Rochester.

Författaren skriver i kronologisk ordning och boken börjar med en helt vanlig dag för den unga Jane Eyre. Man får sedan efterhand reda på mer om henne och hennes omgivning. En så länge har jag fått reda på detta; Jane Eyre är föräldralös och tas om hand om av hennes avlidne morbror änka, Mrs Reed. Hon vantrivs i sitt hem och efter ett sammanbrott tvingar Mrs Reed henne att flytta till en internatskola. Jane Eyre  är oerhört lättad över att äntligen slippa Mrs Reed och hennes odåga till son. På internatskolan förflyttas hon snabbt upp i graderna då hon alltid haft en förkärlek för romaner och språk. När hon har blivit klar som elev går hon över till att jobba som lärare på skolan. Hon har ett enformigt liv som lärare men är inte olycklig så hon jobbar kvar i 8 år. Men när hennes favorit lärare gifter sig och flyttar ifrån skolan inser Jane Eyre att hon också vill se sig om i världen.

Att boken börjar i kronologisk ordning kan vara segt då man får vänta ett tag med de stora händelserna. Men det kommer igång efter ett tag och då är det som att följa en dagbok. Boken är skriven dåtid och i jagform utifrån Jane Eyre perspektiv. Något som känns som ett bra val i denna bok. Charlotte Brontë skriver ordrikt men många härliga poetiska kombinationer. Detta tar då lite extra tid att läsa men språket är som tur värt det. Hur boken är skriven är också aningen speciellt då författaren ofta gör en ofta påmind om att man läser ur hennes bok.

”Kära läsare, trots att jag ser ut att ha det bra är jag inte särdeles lugn invärtes.”Jane Eyre, Charlotte Brontë, s.113

Detta är något nytt för mig men roligt då det förtydligar en om att man åskådar Jane Eyres liv.

Painted by Evert A. Duyckinick, based on a drawing by George Richmond
Painted by Evert A. Duyckinick, based on a drawing by George Richmond

Charlotte Brontë, från wikimedia Commons

Nästa sida »