söndag, november 14th, 2010...21:33

Språkets utveckling måste godkännas!

Jump to Comments

Dagen är den 6 oktober 2006. Blixtarna löper om vartannat och kamerateamen tränger sig längre och längre fram. Framför allas ögon står han nu, den nya finansministern. Framför teven kan man nästan känna stressen men han står kvar, lika oberörd. I sin svarta kavaj och bakåtslickat hår signalerar han om en tydlig pondus. Han går fram mot mikrofonen och spänningen stiger. De första orden är nära. Han rör läpparna och ut kommer en brysk rosengårdssvenska. Förvirringens kaos är oundvikligt.

Så här var det såklart inte när Anders Borg tillträdde som finansminister men man skulle kunna tänka sig att inte varje ledande politiker talar rikssvenska. Frågan är bara hur den skulle bli bemöt. Lars Collin skrev en intressant artikel i Svenska Dagbladet (21.1.2010) om hur klasskillnader syns i språket. Till sin hjälp hade han Språkrådets chef Lena Ekberg som berättade om olika typer av språkstilar och deras inverkan. Hon menar att det låtsasfina språket som finns i vissa kretsar kan vara ganska fantasilöst, medan förortssvenskan, såsom rosengårdssvenskan, är full av roliga och kreativa ord, sammansättningar och förvrängningar.

Att det skulle bli kaos som jag skrev i den påhittade scenen om Anders Borg är överdriven man jag tror att folk hade reagerat. Vi är vana vid att höra en viss sorts talat språk vid förnäma tillställningar men är det inte på tiden att mönstret bryts? Det låtsasfina språket som Lena Ekberg berättade om har inte lika stor auktoritet i talat språk längre men ändå förväntar vi oss att dem som man anser ha hög klass ska tala den fina Stockholmsdialekten. På så sätt är språket en klassmarkör för att dela in människor. I samma artikel skriver Lars Collin att dem som talar rosengårdssvenska även har tillgång till olika varianter av svenskan annars är det svårt att få jobb vilket antyder om en uppenbar underklass.

Vi ska inte glömma att språket vi idag kallar svenska är i konstant utveckling och har alltid varit det. Utvecklingen följer med oss alla och gör det gränslöst och fantastiskt på ett eget personligt sätt. Jag tycker att man själv ska få välja om man vill följa med i virrvarret och omslutas, eller stanna kvar precis där man alltid stått- men människovärdet måste förbli detsamma.



Leave a Reply