tisdag, januari 18th, 2011...23:32

Författarporträtt

Jump to Comments

Under 1900-talet växte en helt ny form av  kungligheter fram som genom stora bedrifter vann folkets hjärtan. Utan att överdriva kan man säga att den största kungligheten inom litteraturen är Aghata Christie som fått den beundransvärda titeln ”the Queen of Crime” för sin skicklighet som författare av kriminalromaner.  En titel hon har gjort sig förtjänt av efter att ha sålt över fyra miljarder böcker vilket gör henne till världens mest sålda författare efter William Shakespeare. Christie lade grunden för deckargenren med en enorm träffsäkerhet och produktivitet, men vad låg egentligen bakom hennes stora genombrott?

Aghata Christie föddes 1890 i England hos en välbärgad konservativ familj. Hon uppfostrades i en sträng viktoriansk lära men även om den höll henne inom strama ramar var hon väldigt fantasifull.  Denna uppväxt gjorde henne försynt men genom musiken fick hon en chans att uttrycka sina känslor, något som senare i livet övergick till skrivandet.

Man kan säga att hennes författarkarriär började under första världskriget när hon tog jobb som sjuksköterska och sedan som apotekare. Det var här hon lärde sig mycket om olika gifter som hon senare ofta använde som mordredskap i hennes verk.  Att hon skulle börja skriva var från början inte planerat utan det var hennes syster som uppmanade henne att skriva en deckarroman som var omöjlig att lösa för läsaren. Hennes försök till detta blev En dos Stryknin(The Mysterious Affair at Styles, 1920) där hon introducerade den belgiske detektiven Herkule Poirot.  Idag anses den vara en klassiker inom genren.  Efter att hennes första bok hade släppts tog det bara två år innan Christies författarskap började på allvar. Hon skrev nya verk varje år och arbetade ofta på två olika böcker på samma gång. Hon fortsatte att skriva om Poirot som blev en favorit hos läsarna med sitt klara tankesätt, sin logik och sättet att lösa gåtorna med sina ”gråa celler”.

Aghata Christie skapade det som idag är grunden för alla deckarromaner.  I dessa böcker är det ingen som blir ihjälslagen apropå eller av någon som råkat få i sig lite för mycket, utan det är kluriga fall som kräver en hel del tankearbete.

”- Och ibland liknar det just den där biten i ert pussel, fortsatte Poirot. Man plockar metodiskt samman pusselbitarna, sorterar ut färgerna, och så har man kanske en bit i en färg som skulle passa in i till exempel en skinnfäll och som istället passar in i en svart katts svans.”

Utdrag ur Mord på ljusa dagen (Evin under the Sun, 1941) med detektiven Poirot.

I detta utdrag förklarar Poirot för en nyfiken Mrs Gardener hur detektivarbetet fungerar och liknar det vid ett pussel. Och visst är det en härlig liknelse på hur Aghata Christies deckarromaner är uppbyggda, för om man från början hade vetat platsen till pusselbitarna, hade pusslet då varit värt att lägga?

En sak som är säkert med Christies författarstil är att hon vet hur man ska fånga läsaren. Böckerna utspelar sig ofta i en högklass familj eller på en resa, där det viktiga är att det skapas ett slutet sällskap med ett bestämt antal misstänkta när mordet sedan sker. Miljöerna som utspelar sig hos högstående familjer genomsyrar hennes konservativa uppfostran med en frånvaro av moderna förändringar. Detta syns bland annat i en tydlig kvinnosyn som menar att kvinnans roll är i hemmet samt en positiv syn på dödsstraff.  Förutom åsikter och ställningstaganden är varken miljön eller personer beskrivna särskilt specifikt.  Det finns såklart en anledning till detta, hon menade att genom att utesluta detaljer ges läsaren utrymme till egna idéer och därigenom blir karaktären mer levande.  Detta skrivsätt ger i sin tur en oändlig tidsrymd eftersom man alltid kan modernisera karaktärerna till nutid, något jag tror hon vinner mycket på.

Christie använder sig av undergenren pusseldeckare där vikten ligger i att lösa ett mysterium. Ofta är det ett mord, eftersom det måste vara något slagkraftigt, ingen blir särskilt engagerad av att lösa mysteriet om vilken som snyltade tulpaner i grannens trädgård. Men det är inte enkelt att lösa, ett mord hos Christie är ett invecklat pussel av bedrägerier, förklädnader, falska vittnesmål, skumma förflutna – och inte minst ett avgränsat sällskap av offer och mördare där nästan alla har motiv att önska livet av varandra. Trots detta ligger hennes riktiga styrka i det överraskande slutet, där den minst misstänkte ger sig tillkänna som den skyldige.

Det finns ingen tvekan om saken att Aghata Christie fortfarande besitter tronen ”The Queen of Crime” efter alla dessa år och trots att massor av författare har försökt rubba henne. Hennes böcker fångar en med sina genialiskt mordiska intriger och att de utspelar sig i en svunnen tid gör dem aktuella idag såväl som i framtiden. Antagligen är det även så att när man väl har fått en kunglig titel är den svår att ändra men om någon vill försöka kommer den med största sannolikhet stupa innan den ens kommer i närheten.


Referenser

http://www.agathachristie.com/

http://www.ne.se/agatha-christie

http://sv.wikipedia.org/wiki/Agatha_Christie

http://en.wikipedia.org/wiki/Agatha_Christie

http://dagensbok.com/2010/05/15/agatha-christie-mord-pa-ljusa-dagen/

Av Emmy Gervard



7 Comments

  • Obs! Glöm inte att skicka texten till urkund. Innan jag sett analysen sätter jag inte betyg på din text.

    Intresseväckande och engagerat skriven inledning, jag tycker att ordvalet ”kungligheter” låter lite fel på svenska, men jag förstår vad du menar, skriv skicklighet istället för skickligheter, annars jättefint, du gör läsaren angelägen om att fortsätta läsningen, för visst vill man veta mer om en författare som haft så stor betydelse!:

    Under 1900-talet växte en helt ny form av kungligheter fram som genom stora bedrifter vann folkets hjärtan. Utan att överdriva kan man säga att den största kungligheten inom litteraturen är Aghata Christie som fått den beundransvärda titeln ”the Queen of Crime” för sina skickligheter som författare av kriminalromaner. En titel hon har gjort sig förtjänt av efter att ha sålt över fyra miljarder böcker vilket gör henne till världens mest sålda författare efter William Shakespeare. Christie lade grunden för deckargenren med en enorm träffsäkerhet och produktivitet, men vad låg egentligen bakom hennes stora genombrott?

    Aghata Christie föddes 1890 i England hos en välbärgad konservativ familj. Hon uppfostrades i en sträng viktoriansk lära men även om den höll henne inom strama ramar var hon väldigt fantasifull. Denna uppväxt gjorde henne försynt men genom musiken fick hon en chans att uttrycka sina känslor, något som senare i livet övergick till skrivandet.

    Man kan säga att hennes författarkarriär började under första världskriget när hon tog jobb som sjuksköterska och sedan som apotekare. Det var här hon lärde sig mycket om olika gifter som hon senare ofta använde som mordredskap i hennes verk. Att hon skulle börja skriva var från början inte planerat utan det var hennes syster som uppmanade henne att skriva en deckarroman som var omöjlig att lösa för läsaren. Hennes försök till detta blev En dos Stryknin (The Mysterious Affair at Styles, 1920) där hon introducerade den belgiske detektiven Herkule Poirot. Idag anses den vara en klassiker inom genren. Efter att hennes första bok hade släppts tog det bara två år innan Christies författarskap började på allvar. Hon skrev nya verk varje år och arbetade ofta på två olika böcker på samma gång. Hon fortsatte att skriva om Poirot som blev en favorit hos läsarna med sitt klara tankesätt, sin logik och sättet att lösa gåtorna med sina ”gråa celler”.

    Aghata Christie skapade det som idag är grunden för alla deckarromaner. I dessa böcker är det ingen som blir ihjälslagen apropå eller av någon som råkat få i sig lite för mycket, utan det är kluriga fall som kräver en hel del tankearbete.

    Väl valt citat som du väver in fint i ditt porträtt! Skriv gärna varifrån citatet kommer i form av en parentes istället. Nu tror man först att din text fortsätter. Du behöver inte heller tillägga att P är med i boken, för det framgår ju av citatet och av din kommentar senare av det. Gör istället till exempel så här (tyvärr får jag inte med att titlarna ska vara kursiverade när jag skriver i kommentarsfältet):

    ”- Och ibland liknar det just den där biten i ert pussel, fortsatte Poirot. Man plockar metodiskt samman pusselbitarna, sorterar ut färgerna, och så har man kanske en bit i en färg som skulle passa in i till exempel en skinnfäll och som istället passar in i en svart katts svans.” (Utdrag ur Mord på ljusa dagen, eng titel Evin under the Sun, 1941.)

    Fint att du kommenterar citatet på ett förklarande (elegant hur du på så vis förtydligar det) och personligt och engagerat sätt, fint att du beskriver hennes berättarstil, jag gillar särskilt hur du skriver ”för om man från början hade vetat platsen till pusselbitarna, hade pusslet då varit värt att lägga?”:

    I detta utdrag förklarar Poirot för en nyfiken Mrs Gardener hur detektivarbetet fungerar och liknar det vid ett pussel. Och visst är det en härlig liknelse på hur Aghata Christies deckarromaner är uppbyggda, för om man från början hade vetat platsen till pusselbitarna, hade pusslet då varit värt att lägga?

    Ordvalet ”högklass familj”? Omformulera gärna:

    En sak som är säkert med Christies författarstil är att hon vet hur man ska fånga läsaren. Böckerna utspelar sig ofta i en högklass familj eller på en resa, där det viktiga är att det skapas ett slutet sällskap med ett bestämt antal misstänkta när mordet sedan sker.

    Ta bort -r istället -s Miljöerna genomsyras av hennes konservativa … :

    Miljöerna som utspelar sig hos högstående familjer genomsyrar hennes konservativa uppfostran med en frånvaro av moderna förändringar.

    Formuleringen – hennes syn på dödsstraffet kan du väl inte koppla till en frånvaro av moderna förändringar?:

    Detta syns bland annat i en tydlig kvinnosyn som menar att kvinnans roll är i hemmet samt en positiv syn på dödsstraff.

    Förutom åsikter och ställningstaganden är varken miljön eller personer beskrivna särskilt specifikt. Det finns såklart en anledning till detta, hon menade att genom att utesluta detaljer ges läsaren utrymme till egna idéer och därigenom blir karaktären mer levande.

    Lite vagt uttryckt ”en oändlig tidsrymd”, kanske kan du hellre skriva att det gör hennes romaner tidlösa?:

    Detta skrivsätt ger i sin tur en oändlig tidsrymd eftersom man alltid kan modernisera karaktärerna till nutid, något jag tror hon vinner mycket på.

    Intressant generalisering av hennes val av upplägg:

    Christie använder sig av undergenren pusseldeckare där vikten ligger i att lösa ett mysterium. Ofta är det ett mord, eftersom det måste vara något slagkraftigt, ingen blir särskilt engagerad av att lösa mysteriet om vilken som snyltade tulpaner i grannens trädgård. Men det är inte enkelt att lösa, ett mord hos Christie är ett invecklat pussel av bedrägerier, förklädnader, falska vittnesmål, skumma förflutna – och inte minst ett avgränsat sällskap av offer och mördare där nästan alla har motiv att önska livet av varandra. Trots detta ligger hennes riktiga styrka i det överraskande slutet, där den minst misstänkte ger sig tillkänna som den skyldige.

    Formuleringen ”att rubba henne” är inte helt lyckad, i denna formulering förstår jag inte riktigt logiken: ”att de utspelar sig i en svunnen tid gör dem aktuella idag såväl som i framtiden.”, det här med kunglig titel förstår jag inte riktigt, det är ju bara ett begrepp som vi dessutom inte använder i svenskan, istället säger vi väl ”deckardrottning”:

    Det finns ingen tvekan om saken att Aghata Christie fortfarande besitter tronen ”The Queen of Crime” efter alla dessa år och trots att massor av författare har försökt rubba henne. Hennes böcker fångar en med sina genialiskt mordiska intriger och att de utspelar sig i en svunnen tid gör dem aktuella idag såväl som i framtiden. Antagligen är det även så att när man väl har fått en kunglig titel är den svår att ändra men om någon vill försöka kommer den med största sannolikhet stupa innan den ens kommer i närheten.

    I övrigt: mycket engagerat och välskrivet. Jag gillar hur du beskriver hennes berättarteknik och ditt citat. Fint jobbat!!! Tack för att jag fick läsa! 😀

  • Angående analysen:

    Här blev texten för lik källan: ”mord hos Christie är ett invecklat pussel av bedrägerier, förklädnader, falska vittnesmål, skumma förflutna – och inte minst ett avgränsat sällskap av offer och mördare där nästan alla har motiv att önska livet av varandra.” Annars fint!

Leave a Reply